Jag ser inte mycket på TV men ett program jag ofta lyckas tajma in är "vem kan slå en pensionär". Ett väldigt intressant program. Det visar verkligen att man ska ta hand om sig så kroppen hänger med även i äldre dar.
Usch sitter här återigen och skriver när jag är dötrött. Har jobbat hela dagen och sen nu ikväll hade barnen avslutning på fotbollen. Lyckat trots regn. Leah tjurade ihop i föräldramatchen och skulle inte vara med om hon inte fick en egen boll. Jaja inte lätt alltid när man bara är 3 år gammal. Eller 3½ år. Slog mig häromdagen att Leah ju faktiskt är mer 3½ år än 3 år. Hugo han tjatar om att han fyller 6 år nästa gång han fyller år. Då påminner jag honom om att det är typ ett år kvar och han nästan nyss fyllde 5 år men det bryr han sig inte om. Det viktiga är att fyller mer än en hand nästa gång:)
Pontus och jag diskuterade förövrigt det här med ålder. Asså barns ålder anser jag att man kan tala om månader/halvår men vuxna människor? Nej. Det tycker inte jag att man gör. Då utgår man från vilket år det är och hur gammal man blir det året. Det tycker inte Pontus.
Alltså okej om det är januari 2013 och jag fyller 34 år i december 2013 då kanske jag säger mig vara 33 år. Eller att jag fyller 34 senare i år.
Eller att jag fick barn i mars men fyller själv 25 år i september men då skulle jag säga att jag var 25 år eller att jag fick barn året när jag fyllde 25 år. Inte att jag var 24 ½ år gammal...
Men som till exempel läste jag om en tjej som skrev att hon var en så ung mamma som fick barn vid 21 års ålder. Men sen visar det sig att hon fyller 22 år månaden senare. Ung mamma är hon ju i vilket fall det är inte det utan att hon säger att hon är 22 år gammal en månad innan sin 23 årsdag. Så skulle aldrig jag formulera mig. Men så tycker Pontus att man kan.
Jomen jag var ju 21 när jag fick Leah. 10 dagar från min 22 års dag.
Likaså att jag aldrig skulle säga att jag var 20 år och 3 månader gammal när jag fick Hugo (som jag läste att en annan formulerade sig). Jag var 20 år säger ju jag. För det var år 2008 och år 2008 var jag 20 år.
Lämna det där åt de små barnen och låt oss vuxna tala i år om hur gamla vi är:)
Haha ja jag stör mig på väldigt viktiga saker här i livet. Eller inte.
Ordbajsar ur min irritation över onödiga saker så här på kvällskvisten. Eller rättare sagt att Pontus tycker tvärtemot mig. Eller att Pontus tycker fel och jag rätt haha:)
Nej dags och sluta nu känner jag.
God Natt! Jobbdag imorgon också:)
//Sofie
Usch sitter här återigen och skriver när jag är dötrött. Har jobbat hela dagen och sen nu ikväll hade barnen avslutning på fotbollen. Lyckat trots regn. Leah tjurade ihop i föräldramatchen och skulle inte vara med om hon inte fick en egen boll. Jaja inte lätt alltid när man bara är 3 år gammal. Eller 3½ år. Slog mig häromdagen att Leah ju faktiskt är mer 3½ år än 3 år. Hugo han tjatar om att han fyller 6 år nästa gång han fyller år. Då påminner jag honom om att det är typ ett år kvar och han nästan nyss fyllde 5 år men det bryr han sig inte om. Det viktiga är att fyller mer än en hand nästa gång:)
Pontus och jag diskuterade förövrigt det här med ålder. Asså barns ålder anser jag att man kan tala om månader/halvår men vuxna människor? Nej. Det tycker inte jag att man gör. Då utgår man från vilket år det är och hur gammal man blir det året. Det tycker inte Pontus.
Alltså okej om det är januari 2013 och jag fyller 34 år i december 2013 då kanske jag säger mig vara 33 år. Eller att jag fyller 34 senare i år.
Eller att jag fick barn i mars men fyller själv 25 år i september men då skulle jag säga att jag var 25 år eller att jag fick barn året när jag fyllde 25 år. Inte att jag var 24 ½ år gammal...
Men som till exempel läste jag om en tjej som skrev att hon var en så ung mamma som fick barn vid 21 års ålder. Men sen visar det sig att hon fyller 22 år månaden senare. Ung mamma är hon ju i vilket fall det är inte det utan att hon säger att hon är 22 år gammal en månad innan sin 23 årsdag. Så skulle aldrig jag formulera mig. Men så tycker Pontus att man kan.
Jomen jag var ju 21 när jag fick Leah. 10 dagar från min 22 års dag.
Likaså att jag aldrig skulle säga att jag var 20 år och 3 månader gammal när jag fick Hugo (som jag läste att en annan formulerade sig). Jag var 20 år säger ju jag. För det var år 2008 och år 2008 var jag 20 år.
Lämna det där åt de små barnen och låt oss vuxna tala i år om hur gamla vi är:)
Haha ja jag stör mig på väldigt viktiga saker här i livet. Eller inte.
Ordbajsar ur min irritation över onödiga saker så här på kvällskvisten. Eller rättare sagt att Pontus tycker tvärtemot mig. Eller att Pontus tycker fel och jag rätt haha:)
Nej dags och sluta nu känner jag.
God Natt! Jobbdag imorgon också:)
//Sofie
1 kommentar:
Haha! Jag håller med dig. Jag säger ålder i heltal eller "det året jag blev 23". Eller "jag är 25 men blir 26 i år". Typ. Meeen inga regler utan undantag. Jag var minsann 18 när jag tog körkort. INTE en månad innan jag blev 19. ;))
Skicka en kommentar