Men jag hoppas på att jag ska bli det. Nu kom jag äntligen ihåg att gå in och göra själva anmälan till Göteborgsvarvet. Så nu MÅSTE jag ju bara ta tag i den där löpträningen på allvar. Har ju haft lite hälsogrejer som kommit iväg och nu senast skyller jag på snön. Nej, jag springer inte ute när det är snö och halt. Men idag blev det ju plusgrader igen så snart är väl det problemet ur världen så då får jag allt ta mig ut och springa igen.
Suttit och googlat på göteborgsvarvet och skrämt upp mig själv med typ: Kommer jag ens ta mig runt banan innan de drar snöret? Vad är den sämsta tiden någon sprungit på? Hur ser banan ut, är det många backar? Orkar jag? Ja den typen av frågor. Ni ser ju klart och tydligt att pessimisten i mig kommer fram (som den ju så ofta gör). Hade jag varit Leah eller Hugo hade jag bara ryckt lite på axlarna och sagt att det här fixar väl jag. Hur svårt kan det va?
Mina barn har en aningens bättre tro på sig själva samt är mer optimistiska av sig. Skulle jag med behöva vara men jag väljer att uttrycka mig som att jag har en mer realistisk syn på saker. Det är ju inte många veckor jag har på mig att löpträna men ja, skam den som ger sig! Runt ska jag ta mig:-)
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar