Lårvärk och loppisrunda

Jag tog mig iväg sen och tränade i fredags efter jobbet. Härligt att vara tillbaka på gymmet! 

Det som inte var så härligt var att när jag hade sextio kilo på mina axlar och var mitt i en benböj så kände jag att något hände i mitt ena lår. Jag höll på att inte ta mig upp igen. Fick jätteont bara pang bom! 

Struntade i att fortsätta med den övningen och gick över till att köra mer arm och magövningar för att vila låret. Jag har känt av låret hela helgen, men det har blivit bättre. Vet inte om jag sträckte till det på något sätt eller fick en muskelbristning? Det har ömmat och gjort ont men idag (söndag) har det känts mycket bättre tack och lov! 

I lördags så var jag, Leah och mamma på loppis! 

Jag körde på prickig outfit. Jag beställde några strumpbyxor från H&M (bland annat de som gick sönder direkt jag tog på mig dem häromdagen) och de här prickiga var ett av paren jag köpte. Älskar det småpricka mönstret. Det livar upp. Men tror ni inte att dessa strumpbyxor också gick sönder direkt! Alltså utan någon anledning! Inga vassa naglar eller att jag fastnat i något. Så dåligt! Ska reklamera dem då de ändå kostade 100 kr styck. Så värdelösa.

Men klänningen är också från H&M men den är en favorit som håller:-) Många spegelselfies sista tiden visst inser jag nu. Men men... 

Vi tog oss iväg på en loppis tur fast jag kom faktiskt hem tomhänt. Leah däremot fyndade några kläder som hon var väldigt nöjd med. 

Blev ett fikastopp och jag åt Budapest bakelse! Det var inte igår jag åt en sån, himla gott! 

När vi skulle åka hem från vår sväng på stan så upptäckte jag att jag inte hade min mobil där jag lagt den. Började leta i fickor och väskan men kunde inte hitta den. Letade även under sättet i bilen, men där låg den inte heller. Skit. Fick börja gå tillbaka där vi gått innan och se om jag kunde hitta den vilket jag såklart inte gjorde. Gick in i varje butik vi gått förbi för att fråga om någon lämna in en mobil där men såklart var det ingen som hade gjort det. 

Alltså man har ju allt i den där telefonen! Jag som dessutom har både körkort och betalkort i mobilfodralet kände mig rätt handikappade när jag trodde att jag tappat den. Men till min STORA lättnad så hittade mamma den. Den hade förmodligen åkt ut min ficka när jag satte mig i bilen och åkt ner på ett väldigt undangömt ställe. Hade aldrig hittat den där om inte mamma kom på den briljanta idén att vi kunde ju ringa till den. 

Slutet gott, allting gott! Vill fan aldrig vara med om att bli av med mobilen. Så himla krångligt att framförallt. Värdet skiter jag faktiskt i jämfört med allt jobb det skulle skapa. 

//Sofie