Vaggande promenad

 

Torsdagen spenderades mestadels såhär. Eller gåendes runt, runt om i huset. Det är det som funkar någorlunda bra för ryggen. 

Hugo hjälpte mig så jag kunde stå upp vid datorn. Har ju inget höjbart skrivbord men väl en gammal kista som blev perfekt att använda. Synd att mitt jobb inte tillåter jobb hemifrån för den här lösningen funkade helt okej. Kanske inte att stå en heldag men hade ju funkat så jag inte behövde vara sjukskriven helt. 

När kvällen kom skulle båda barnen köras till olika ställen. Pontus körde men jag testade att hänga med i bilen. Behövde verkligen lämna husets fyra väggar för en stund. Åka bil gick ändå ok men att ta mig ur och i bilen ör ju ett mindre helvete. Det bästa är ju sätesvärmaren som är extra underbart vid ryggont har jag upptäckt. Hade vi haft en automatväxlad bil hade jag nog kunnat köra med ryggen, men just det där när jag ska trycka ner kopplingen gör att det hugger i ryggen. Och ja, det där med att ta mig i och ur såklart. 

Pontus och jag hjälptes åt att handla mat och gick sen en liten promenad med Ebbe i väntan på Hugos träning skulle ta slut. 

En bra grej med ryggskottet är att Pontus nu sjölb fick hela äran att plocka upp hundbajset. Gäller ju att se de små positiva sakerna. 

Det går inte fort när jag går men det var så skönt att få komma ut och andas frisk luft! Vädret är ju skit så att gå hemmavid just nu med min rygg vågar jag inte. Våren jag längtar fortfarande efter dig något extremt mycket. 

//Sofie