Och jag ska få känna mig nöjd och må bra? Den här veckan har varit helt för jävlig. Usch vet inte när jag mått så här eller om jag någonsin mått så här dåligt... Snabba puckar och beslut hela tiden och ändå inga klara besked eller något som känns bra.
Att få ha ett jobb. En tillsvidareanställning på ett jobb där man TRIVS. Att det ska vara så svårt att få. De där jävla vikariaten kan köra upp sig någonstans. Man ska bara vara glad och tacksam för det lilla. Att jag inte mår/har mått bra och trivts på stället har alltid fått kommit i andra hand. Det viktiga är ju att ha ett jobb. Sen om det ger mig något annat än en lön i slutet av månaden har inte fått prioriteras alls.
Men jag känner att jag inte orkar ha det så längre. Igår när jag gick bredvid på det nya stället jag fått långvik på så ville jag bara gå därifrån. Det är inte vad jag förväntade mig att det skulle vara eller vad jag vill göra. En tung vårdavdelning med dementa patienter. Fy jag mådde bara dåligt när jag var där. Både psykiskt och i ryggen. Har så ont i ryggen efter gårdagens jobbpass och då har jag jobbat där EN dag. Hur ska min rygg må efter veckor där? Ja eller månader?
Jag försökte innan att tänka positivt att det skulle bli så bra och mycket enklare nu när jag fått det här vikariatet men det känns inte alls så nu. Bara när jag fick schemat igår satt jag och stortjöt. Visst att jag räknade med att jag skulle få göra om mina planer men allt som jag/familjen har planerat krockar men jobbet (ett jobb jag inte vill vara på). Jag kommer inte kunna vara med på Leahs dagis avslutningsfest, inte Hugos första skolavslutning, inte springa vårruset som jag anmält mig till och sett fram emot att springa, inte kunna åka och skriva uttagningsprov till en utbildning jag sökt, inte kunna följa med familjen upp till Stockholm och hälsa på Sandra med familj... Jag kommer säkert även vara schemalagd att jobba helgen vi planerat att åka till Göteborg och Hannah och jag ska gå på Roxette (inte fått schemat för sommaren än men har ju inga höga förhoppningar om att jag skulle vara ledig de dagarna). Ja allt verkligen allt krockar med hur jag ska jobba och det är ju inte bara ett pass att byta direkt.
Jag trodde att allt skulle vara bättre än där jag sa upp mig ifrån men nej jag vill jobba på ett ställe där jag trivs. Att få trivas och känna att man mår bra på sitt jobb är ju det viktigaste. Inte bara att man ska ha ett jobb.
Har fått erbjudande från ett annat ställe så ska på jobbintervju där imorgon. Hoppas så att det ska kännas bättre. Är jobb i vården det med men det är ändå något annat. Så jag vet inte alls hur eller vad jag ska göra. Får väl vänta och se efter mötet imorgon men usch jag har för mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Dels om jobbet jag sa upp mig ifrån och om jobbet jag skulle haft i sommar (som jag tror hade varit det roligaste alternativet men som jag tackade nej till för och ta det här långviket...), demensjobbet jag tackat ja till men som jag inte vill vara på och så den här jobbintervjun som jag gärna hade fått överstökad redan idag men såklart är det helgdag så måste vänta till imorgon... Vill ha besked och jag vill veta! Vill kunna planera livet.
Sommaren som är min favorit tid på hela året längtar jag inte alls till just nu. Det sammanfattar rätt bra med hur allt är just nu. Helt upp och ner.
//Sofie
Att få ha ett jobb. En tillsvidareanställning på ett jobb där man TRIVS. Att det ska vara så svårt att få. De där jävla vikariaten kan köra upp sig någonstans. Man ska bara vara glad och tacksam för det lilla. Att jag inte mår/har mått bra och trivts på stället har alltid fått kommit i andra hand. Det viktiga är ju att ha ett jobb. Sen om det ger mig något annat än en lön i slutet av månaden har inte fått prioriteras alls.
Men jag känner att jag inte orkar ha det så längre. Igår när jag gick bredvid på det nya stället jag fått långvik på så ville jag bara gå därifrån. Det är inte vad jag förväntade mig att det skulle vara eller vad jag vill göra. En tung vårdavdelning med dementa patienter. Fy jag mådde bara dåligt när jag var där. Både psykiskt och i ryggen. Har så ont i ryggen efter gårdagens jobbpass och då har jag jobbat där EN dag. Hur ska min rygg må efter veckor där? Ja eller månader?
Jag försökte innan att tänka positivt att det skulle bli så bra och mycket enklare nu när jag fått det här vikariatet men det känns inte alls så nu. Bara när jag fick schemat igår satt jag och stortjöt. Visst att jag räknade med att jag skulle få göra om mina planer men allt som jag/familjen har planerat krockar men jobbet (ett jobb jag inte vill vara på). Jag kommer inte kunna vara med på Leahs dagis avslutningsfest, inte Hugos första skolavslutning, inte springa vårruset som jag anmält mig till och sett fram emot att springa, inte kunna åka och skriva uttagningsprov till en utbildning jag sökt, inte kunna följa med familjen upp till Stockholm och hälsa på Sandra med familj... Jag kommer säkert även vara schemalagd att jobba helgen vi planerat att åka till Göteborg och Hannah och jag ska gå på Roxette (inte fått schemat för sommaren än men har ju inga höga förhoppningar om att jag skulle vara ledig de dagarna). Ja allt verkligen allt krockar med hur jag ska jobba och det är ju inte bara ett pass att byta direkt.
Jag trodde att allt skulle vara bättre än där jag sa upp mig ifrån men nej jag vill jobba på ett ställe där jag trivs. Att få trivas och känna att man mår bra på sitt jobb är ju det viktigaste. Inte bara att man ska ha ett jobb.
Har fått erbjudande från ett annat ställe så ska på jobbintervju där imorgon. Hoppas så att det ska kännas bättre. Är jobb i vården det med men det är ändå något annat. Så jag vet inte alls hur eller vad jag ska göra. Får väl vänta och se efter mötet imorgon men usch jag har för mycket tankar som snurrar runt i huvudet. Dels om jobbet jag sa upp mig ifrån och om jobbet jag skulle haft i sommar (som jag tror hade varit det roligaste alternativet men som jag tackade nej till för och ta det här långviket...), demensjobbet jag tackat ja till men som jag inte vill vara på och så den här jobbintervjun som jag gärna hade fått överstökad redan idag men såklart är det helgdag så måste vänta till imorgon... Vill ha besked och jag vill veta! Vill kunna planera livet.
Sommaren som är min favorit tid på hela året längtar jag inte alls till just nu. Det sammanfattar rätt bra med hur allt är just nu. Helt upp och ner.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar