Jag tror inte jag skrev om det här men jag har faktiskt fått besked angående bukoperation. Jag var ju hos en läkare här i stan som skickade remiss vidare. Hon sa att det kunde ta flera månader innan jag kunde få besked från kirurgin.
Straxt innan jul tror jag det var hade jag fått brev från Värnamo sjukhus. Inte var dag man får det. Inte jag i alla fall. Det visade sig att min remiss skickats dit. Fick hem papper som skulle fyllas i och därefter skulle tid hos en kirurg bokas in. Vart lite strul med de där papperna då det var uppgifter som min läkare här i stan redan tagit men som de hade missat..Ja lång historia. Men idag pratade jag med dem på sjukhuset igen och det såg lovade ut sa de. I nästa vecka skulle chefssjuksköterskan gå igenom min remiss och därefter skulle tid till kirurg skickas ut.
Nu är ju inte allt klart än men herregud vad fort allt gått helt plötsligt! Men mig gör det inget. Tänk om jag kan få mina magmuskler ihop sydda och slipper all överskotts hud på magen till sommaren.Det vore ju inte helt fel. Fast som sagt kanske jag ska hålla tyst. Det brukar ju kunna strula till sig så fort man får upp hoppet om sjukvården:) Men det känns skönt i alla fall. Att det äntligen händer något efter alla försök att få tag i någon som ens förstår mitt problem. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas det går fort nu.
//Sofie
Straxt innan jul tror jag det var hade jag fått brev från Värnamo sjukhus. Inte var dag man får det. Inte jag i alla fall. Det visade sig att min remiss skickats dit. Fick hem papper som skulle fyllas i och därefter skulle tid hos en kirurg bokas in. Vart lite strul med de där papperna då det var uppgifter som min läkare här i stan redan tagit men som de hade missat..Ja lång historia. Men idag pratade jag med dem på sjukhuset igen och det såg lovade ut sa de. I nästa vecka skulle chefssjuksköterskan gå igenom min remiss och därefter skulle tid till kirurg skickas ut.
Nu är ju inte allt klart än men herregud vad fort allt gått helt plötsligt! Men mig gör det inget. Tänk om jag kan få mina magmuskler ihop sydda och slipper all överskotts hud på magen till sommaren.Det vore ju inte helt fel. Fast som sagt kanske jag ska hålla tyst. Det brukar ju kunna strula till sig så fort man får upp hoppet om sjukvården:) Men det känns skönt i alla fall. Att det äntligen händer något efter alla försök att få tag i någon som ens förstår mitt problem. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas det går fort nu.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar