Efter söndagskvällens kräkmarathon så sov jag mig igenom hela måndagen. Kände mig bra mycket piggare redan igår kväll. Hade mina intensiva timmar på kvällen/förnatten och efter det repade sig magen bra. Bara den fick vila sig ordentligt:-) Så skönt!
De gånger jag åkt på magsjuka har jag ofta haft det så. Kort men intensivt. Hemskt som fan men det finns ju de som blir liggandes i flera dagar och kräks/har diarré och det har jag i alla fall sluppit. Ingen annan i familjen heller som verkat blivit smittad av mig heller. Ringde och hörde med svärmor också (hon och svärfar var hos oss i söndagskväll) och de hade inte märkt av nåt heller.
Sov så gott natten till idag och när jag vaknade i morse åt jag frukost ihop med Leah. Vilade på förmiddagen men sen började det klia i min kropp. Satte igång och började tvätta en massa. Sängkläder, kuddar och annat jag kan smittat ner med äckliga basilusker. Tog sen en lång dusch och satte på mig rena kläder och kände mig direkt som en ny människa.
Leah och jag hade en riktig mysig eftermiddag tillsammans. Slog in julklappar och lyssnade på julmusik. Fortsatte sen med att göra klart julgodiset som Pontus påbörjade igår men inte hann färdigt med. Sen fortsatte vi och gjorde knäck, marsipankulor och kolor enligt Leahs önskemål.
Leah var så rolig när vi skulle göra knäcken.
Leah: "Jag tycker det är så nervöst att göra knäck"
Jag: "Varför då?"
Leah: "Tänk om det går som för Rudolf, vilken katastrof det skulle vara!"
Sen gick jag iväg för att hämta en grej nere i matkällaren och Leah stod och rörde i knäcken och den började koka.
Leah med panik i rösten:"Mamma, mamma! Nu går det som för Rudolf, du måste skynda dig!"
Var inte direkt någon fara men Leah pustade ut när jag kom och vi slapp gör en Rudolf med knäcken:-)
Kvällen har annars varit lugn och skön här hemma. Läste saga och nattade barnen förut och nu sitter Pontus och jag i soffan och väntar på att handbollen ska börja mellan Sverige-Holland.
Jag njuter så av att må bra igen. Varenda gång jag är sjuk/mår dåligt tänker jag på alla människor i världen som verkligen är sjuka, sjuka på riktigt. Människor som alltid måste leva med att inte må bra.
Stor respekt från mig till er.
//Sofie
De gånger jag åkt på magsjuka har jag ofta haft det så. Kort men intensivt. Hemskt som fan men det finns ju de som blir liggandes i flera dagar och kräks/har diarré och det har jag i alla fall sluppit. Ingen annan i familjen heller som verkat blivit smittad av mig heller. Ringde och hörde med svärmor också (hon och svärfar var hos oss i söndagskväll) och de hade inte märkt av nåt heller.
Sov så gott natten till idag och när jag vaknade i morse åt jag frukost ihop med Leah. Vilade på förmiddagen men sen började det klia i min kropp. Satte igång och började tvätta en massa. Sängkläder, kuddar och annat jag kan smittat ner med äckliga basilusker. Tog sen en lång dusch och satte på mig rena kläder och kände mig direkt som en ny människa.
Leah och jag hade en riktig mysig eftermiddag tillsammans. Slog in julklappar och lyssnade på julmusik. Fortsatte sen med att göra klart julgodiset som Pontus påbörjade igår men inte hann färdigt med. Sen fortsatte vi och gjorde knäck, marsipankulor och kolor enligt Leahs önskemål.
Leah var så rolig när vi skulle göra knäcken.
Leah: "Jag tycker det är så nervöst att göra knäck"
Jag: "Varför då?"
Leah: "Tänk om det går som för Rudolf, vilken katastrof det skulle vara!"
Sen gick jag iväg för att hämta en grej nere i matkällaren och Leah stod och rörde i knäcken och den började koka.
Leah med panik i rösten:"Mamma, mamma! Nu går det som för Rudolf, du måste skynda dig!"
Var inte direkt någon fara men Leah pustade ut när jag kom och vi slapp gör en Rudolf med knäcken:-)
Kvällen har annars varit lugn och skön här hemma. Läste saga och nattade barnen förut och nu sitter Pontus och jag i soffan och väntar på att handbollen ska börja mellan Sverige-Holland.
Jag njuter så av att må bra igen. Varenda gång jag är sjuk/mår dåligt tänker jag på alla människor i världen som verkligen är sjuka, sjuka på riktigt. Människor som alltid måste leva med att inte må bra.
Stor respekt från mig till er.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar