Igår vaknade vi alla upp efter en god natts sömn. Jag somnade på soffan och när jag vaknade mitt i natten och skulle gå och lägga mig i sängen så höll jag på att lägga mig på Leon som låg där så sött och sov. Han hade visst vaknat så Pontus hade burit över honom till vår säng. Så jag tog istället med mitt täcke och la mig på soffan igen. Men det gjorde inte så mycket, sover rätt bra i vår soffa:-)
Efter morgonbestyren så klädde vi på oss och gick ut med alla barnen. De skulle (något senare än vanligt) få gå upp till den gamla ladugården och lämna sina önskelistor till tomten. Som vanligt så fjäskades det för tomten också och en skål gröt till honom ställdes fram.
Därefter tänkte vi ge oss ut på jakt efter den perfekta julgranen! Inte det smidigaste med 4 barn, varav en ett och ett halvtåring. Satte Leon i en pulka, men det gick inget bra så Pontus bar honom på axlarna istället vilket var smidigare.
Pontus lurade iväg oss på sämsta granjakten någonsin. Han påstod att det fanns fina granar inte alls långt bort så vi traskade iväg. Hittade vi någon fin gran? Nej. Hittade vi någon gran överhuvudtaget? Nej. Gick vi i flera decimeterdjup snö och trånga utrymmen? Svar ja.
I början såg det rätt lovande ut
Men ju mer vi gick desto tätare blev skogen och man fick kvistar i ansiktet och snö inför jackan som trillade ner från träden. Vi gick absolut ingen lång sväng men det kändes som vi gjorde det. Världens hinderbana att ta sig igenom där.
Så här trötta var vi när vi äntligen tagit oss ut. Leon, den token, somnade och sov i Pontus famn hela vägen. Hur han nu kunde det?
Så när vi kom hem fick vi ändra plan och strategi för att lyckas hitta den perfekta julgranen. Vi tog traktorn till hjälp. Pontus och Linus körde och jag, Hugo, Leah och (en fortfarande sovande) Leon i barnvagnen fick åka på traktorvagnen.
Det gick mycket bättre att ta sig fram med alla barnen den här gången. De var till och med rätt glada och nöjda.
Vi åkte en liten sväng och ställde traktorn vid ett passande ställe så vi kunde gå till fots en bit och leta. Efter ett tag så började det snöa och ha sig och vårt tålamod var till sist inte det bästa. Speciellt inte efter att jag upptäckt att vi glömt både yxa och såg hemma.... Kom att tänka på Rudolf i Sunes Jul när han försöker ta ner granen med bara händerna efter att han med glömt sågen hemma:-) Men Pontus hittade en halvslö gammal kniv i traktorn som han lyckades ta ner granen med. Japp, vi hittade en gran till sist.
Hade gärna klätt den igår med men det hanns inte. Leah skulle iväg på barnkalas (som varje helg nu för tiden) så efter granjakten var det bara in och se till att hon blev redo för det. Sen kom Sandra och Robban för att hämta sina barn. Men innan de åkte så fixade vi lunch som vi åt ihop. Efter att de åkt så skulle Hugo iväg och leka med en kompis/sova över. Leah hade sen tidigare bestämt med farmor och farfar att hon skulle få sova över där så vi tog en tur och lämnade av våra barn dit de skulle.
Blev en väldigt lugn kväll sen för oss. Vi hade inte riktigt räknat med att bli själva. Från fullt hus till ett nästan tomt (kändes det som). Vi åt god mat och kollade på tv:n. Trötta var vi båda två så somnade rätt tidigt för att vara lördag kväll. De senaste dagarna tog nog ut sin rätt. Jag är fortfarande inte bra heller. Har inte tagit någon mer Alvedon, men känner mig verkligen inte hundra. Näsan rinner och så har jag fått slem i hela halsen. Hoppas jag blir bättre när jag går på julledigt om några dagar. Den känns väldigt välbehövlig just nu.
//Sofie
Efter morgonbestyren så klädde vi på oss och gick ut med alla barnen. De skulle (något senare än vanligt) få gå upp till den gamla ladugården och lämna sina önskelistor till tomten. Som vanligt så fjäskades det för tomten också och en skål gröt till honom ställdes fram.
Därefter tänkte vi ge oss ut på jakt efter den perfekta julgranen! Inte det smidigaste med 4 barn, varav en ett och ett halvtåring. Satte Leon i en pulka, men det gick inget bra så Pontus bar honom på axlarna istället vilket var smidigare.
Pontus lurade iväg oss på sämsta granjakten någonsin. Han påstod att det fanns fina granar inte alls långt bort så vi traskade iväg. Hittade vi någon fin gran? Nej. Hittade vi någon gran överhuvudtaget? Nej. Gick vi i flera decimeterdjup snö och trånga utrymmen? Svar ja.
I början såg det rätt lovande ut
Men ju mer vi gick desto tätare blev skogen och man fick kvistar i ansiktet och snö inför jackan som trillade ner från träden. Vi gick absolut ingen lång sväng men det kändes som vi gjorde det. Världens hinderbana att ta sig igenom där.
Så här trötta var vi när vi äntligen tagit oss ut. Leon, den token, somnade och sov i Pontus famn hela vägen. Hur han nu kunde det?
Så när vi kom hem fick vi ändra plan och strategi för att lyckas hitta den perfekta julgranen. Vi tog traktorn till hjälp. Pontus och Linus körde och jag, Hugo, Leah och (en fortfarande sovande) Leon i barnvagnen fick åka på traktorvagnen.
Det gick mycket bättre att ta sig fram med alla barnen den här gången. De var till och med rätt glada och nöjda.
Vi åkte en liten sväng och ställde traktorn vid ett passande ställe så vi kunde gå till fots en bit och leta. Efter ett tag så började det snöa och ha sig och vårt tålamod var till sist inte det bästa. Speciellt inte efter att jag upptäckt att vi glömt både yxa och såg hemma.... Kom att tänka på Rudolf i Sunes Jul när han försöker ta ner granen med bara händerna efter att han med glömt sågen hemma:-) Men Pontus hittade en halvslö gammal kniv i traktorn som han lyckades ta ner granen med. Japp, vi hittade en gran till sist.
Hade gärna klätt den igår med men det hanns inte. Leah skulle iväg på barnkalas (som varje helg nu för tiden) så efter granjakten var det bara in och se till att hon blev redo för det. Sen kom Sandra och Robban för att hämta sina barn. Men innan de åkte så fixade vi lunch som vi åt ihop. Efter att de åkt så skulle Hugo iväg och leka med en kompis/sova över. Leah hade sen tidigare bestämt med farmor och farfar att hon skulle få sova över där så vi tog en tur och lämnade av våra barn dit de skulle.
Blev en väldigt lugn kväll sen för oss. Vi hade inte riktigt räknat med att bli själva. Från fullt hus till ett nästan tomt (kändes det som). Vi åt god mat och kollade på tv:n. Trötta var vi båda två så somnade rätt tidigt för att vara lördag kväll. De senaste dagarna tog nog ut sin rätt. Jag är fortfarande inte bra heller. Har inte tagit någon mer Alvedon, men känner mig verkligen inte hundra. Näsan rinner och så har jag fått slem i hela halsen. Hoppas jag blir bättre när jag går på julledigt om några dagar. Den känns väldigt välbehövlig just nu.
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar