Hemma igen.
Gått i ett de här dagarna och nu är det redan söndag och helgen snart slut. Galet.
Haft jättebra dagar uppe i Stockholm. Åkte upp dit i fredags och mötes upp av Robban som hämtade mig på station. Det tackar jag för. Hade aldrig lyckats ta mig ut till Sandra och dem annars:)
Gårdagen så var det Tjejmilen dags. Så mycket folk! Helt otroligt. Men det var ju över 32 000 löpare anmälda så det var kanske inte så konstigt. Vi var smarta och tog tunnelbanan in istället för bilen. Klokt val.
Både Sandra och jag hade ju inte kunnat tränat något inför det här så vi gick in med inställningen att det går som det går. Det är ju folk av alla dess möjliga slag som springer det här så man behöver ju inte känna sig långsam om tempot inte skulle bli så högt:) Vi sprang bland annat om världens gulligaste tant. Hon var säkert 80 år, böjd rygg och i värsta träningskläderna. Det gick inte fort för henne men hon sprang på bra. Så vill jag också vara när jag är i den åldern.
Sprang hela vägen in i mål även om tiden inte var något att hurra för. Men helt ärligt går det inte springa ett sånt lopp för att få en bra tid. Speciellt inte om man startar i en av de bakre startgrupperna som vi gjorde. Man fick ju sicksacka sig fram hela tiden och vid vätskekontrollen var det armbågarna fram som gällde:)
Men både Sandra och jag tyckte det gick över förväntan med tanke på våra förutsättningar. Så nästa år är det på det igen. Vi pratade om att kanske ta göteborgsvarvet också? Vore kul att ha en riktigt utmaning! Jag menar en mil klarade vi ju till och med helt okej utan att ens vara tränade så då borde vi ju klara två mil utan problem vältränade:)
//Sofie
Gått i ett de här dagarna och nu är det redan söndag och helgen snart slut. Galet.
Haft jättebra dagar uppe i Stockholm. Åkte upp dit i fredags och mötes upp av Robban som hämtade mig på station. Det tackar jag för. Hade aldrig lyckats ta mig ut till Sandra och dem annars:)
Gårdagen så var det Tjejmilen dags. Så mycket folk! Helt otroligt. Men det var ju över 32 000 löpare anmälda så det var kanske inte så konstigt. Vi var smarta och tog tunnelbanan in istället för bilen. Klokt val.
Både Sandra och jag hade ju inte kunnat tränat något inför det här så vi gick in med inställningen att det går som det går. Det är ju folk av alla dess möjliga slag som springer det här så man behöver ju inte känna sig långsam om tempot inte skulle bli så högt:) Vi sprang bland annat om världens gulligaste tant. Hon var säkert 80 år, böjd rygg och i värsta träningskläderna. Det gick inte fort för henne men hon sprang på bra. Så vill jag också vara när jag är i den åldern.
Sprang hela vägen in i mål även om tiden inte var något att hurra för. Men helt ärligt går det inte springa ett sånt lopp för att få en bra tid. Speciellt inte om man startar i en av de bakre startgrupperna som vi gjorde. Man fick ju sicksacka sig fram hela tiden och vid vätskekontrollen var det armbågarna fram som gällde:)
Men både Sandra och jag tyckte det gick över förväntan med tanke på våra förutsättningar. Så nästa år är det på det igen. Vi pratade om att kanske ta göteborgsvarvet också? Vore kul att ha en riktigt utmaning! Jag menar en mil klarade vi ju till och med helt okej utan att ens vara tränade så då borde vi ju klara två mil utan problem vältränade:)
//Sofie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar