Oroligt

Igår kväll så fick jag känningar i magen som inte var så trevliga..usch så hemskt det var! Kändes jätteobehagligt kunde vare sig sitta eller ligga ner..Pontus blev jätteorolig efter ett tag och tog fram ett journummer ner till Eksjö som jag ringde. Men efter ett tag så minskade smärtan så då kunde jag somna på kvällen. Men jag sov typ ingenting inatt. Normalt sätt så brukar bebisen röra och böka inne i magen men jag kände ingenting under hela kvällen och natten.

På morgon kände jag heller ingenting. Blev skitorolig och ringde ner till MVC och då sa de att jag fick komma ner direkt på morgonen. Så efter jag lämnat Hugo på dagis åkte jag dit. Tror aldrig jag varit så nervös som när jag satt i väntrummet. Så fort jag la mig ner på britsen och hon skulle höra hjärtljuden så dunkade det till direkt i apparaten. Bebisen förde ett himla liv därinne! Gud vilken underbar känsla!!! Jag var verkligen så orolig. Man går ju och tänker (eller jag gör det i alla fall) att man säkert bara inbillar sig och att det inte är så allvarligt. Men när jag har en liten oskyldig bebis i magen så vågade jag inte tveka. Jag tänkte att de får väl tycka jag är överkänslig. Men det tyckte de inte alls. Jag skulle verkligen höra av mig så fort jag tyckte något inte stämde så det var jätteskönt att höra! De sa att bara det var det minsta lilla så var det bättre att höra av sig till dem än att gå hemma och oroa sig. Det påverkar ju bebisen negativt det också om man går och är upp stressade och orolig...

Jag är lite sån när det gäller allt. Har jag ont så tänker jag att jag har nog inte så ont att jag behöver åka ner till läkaren...än. Som när jag hade värkar hemma med Hugo så inbillade jag mig in i det sista att det gjorde nog inte såå ont än att vi behövde åka in. När vi kom in var jag redan öppen 5 cm.

Och sen alla tankar som far i ens huvud ja herregud! Men nu är jag glad att de har kollat på magen och bebisen den mår prima:) Jga har känt sparkar sen efter också så det har varit helmysigt. Det sa barnmorskan innan jag gick: "Nu kommer du garanterat känna hur den sparkar och har sig där inne:)". Och mycket riktigt det gjorde jag:)

//Sofie